I höstas tog jag chansen att provköra nya Nissan Navara på sydligare breddgrader. Det gav mersmak men ändå inte en komplett bild av bilen, så vi tog en av de första bilarna som kom till Sverige och drog till Riskgränsen för en tuff vintertest i snöstorm och mörker. En test som visade hur genomtänkt bilen är och vilken trygghet en rejäl bil ger när omgivningen är tuffare. Det visade sig också att Nissan tagit till sig av kritiken att det saknades differentialspärr i bakaxeln på toppmodellen. Nu är det standard på alla modeller som säljs i Sverige.

Det är närmare tio minus, värmebölja tyckte killen på macken i Kiruna, och snön yr ner som finkorning snörök. Det bildas drivor över fjällvägarna och norska radion varnar för att vissa fjällvägar redan är stängda när vi närmar oss Riskgränsens tullstation långt norr om polcirkeln. För chaufförerna häruppe är detta vardagen. För turisterna från asiatiska länder, som strosar runt i snöröken utan att förstå vilka risker de utsätter sig för, är det oerhört exotiskt. För oss är det en test av vad som är möjligt med en modern fyrhjulsdriven pickup.

Det första intrycket är den fina sikten från den höga positionen i en sådan här bil jämfört med personbilar. I snörök är det direkt avgörande. Nästa erfarenhet är stabiliteten när vi kör igenom första snödrivan. De stora däcken och fyrhjulsdrivningen gör att bilen går igenom den meterdjupa snön utan kast. En mycket viktig säkerhetsdetalj för de som har den här typen av körning.

Vi kör med konstant fyrhjulsdrivning och på Nokians senaste dubbade vinterdäck. En mycket bra kombination, men om det hade varit vår häruppe hade jag saknat en mittdifferential som gör det möjligt att köra fyrhjulsdrivet även på skiftande underlag. Vi noterade detta redan i höstas då Nissan Navara visades som en efterlängtad nyhet med den nya femlänkade bakaxelupphängningen med skruvfjädrar.

Visst gillade vi bilen men vi var ändå lite njugga när det gällde detaljer som avsaknaden av differentialspärren i bakaxeln och mittdifferentialen. Glädjande nog har Nissan nu bestämt sig för att lägga till differentialspärren i bakaxeln som standardutrustning i alla modeller i Sverige, alltså även de med den med femlänkad bakaxel. Detta ger oss råg i ryggen att gå in på en fjällstation och fråga om vi får testa bilen i en brant backe med packad snö. En tuff test som kräver bra däck och maximal kraft till alla hjulen.

Backen visar sig vara en kombination av scooterspår och tefatsbacke för ungarna. Det är med andra ord några decimeter packad snö så det gäller att inte gräva sig igenom snön. Med lågväxel, fyrhjulsdrivning och spärrad differential i bakaxeln tar vi oss över ett antal ojämna snöhögar på väg till backen. Här gör den flexibla axelupphängningen verkligen nytta. Hjulupphängningen sväljer ojämnheterna och alla fyra hjulen behåller kontakten med marken samtidigt som man på förarplatsen inte märker mycket av det ojämna underlaget.

På väg upp i backen har vi först några djupa spår att passera. Med lite fart och jämnt gaspådrag löser det sig och vi klättrar lugnt uppåt mot krönet. Förvånansvärt bra fäste, måste jag säga. Så väljer vi att backa ut i lösare snö när vi vänder. Genom att hela tiden hålla bilen i rörelse med automatlådan vaggar vi oss mjukt fram och tillbaka för att snart vara på väg ner igen. I nedförbacken tar vi slutligen den ultimata testen och stannar för att backa upp. Inga problem. Bilen och däcken imponerar och vi fortsätter att testa tills vi blir tillsagda att flytta oss och lämna tillbaka backen till otåligt väntande ungar.

En fika på stående fot i snöyran gör att vi ser ut som snögubbar när vi kliver in i bilen för resan ner till Kiruna. En sträcka på 13 mil. Bilens ventilationssystem visar sig ovanligt effektiv och håller både vindruta och sidorutor rena från imma trots att massor av smält snö rinner av oss. Det betyder att vi kan kasta ett längtansfullt öga västerut där drivbildning ser ut att vara ännu större. En utmaning som måste antas.

– Vi har en extra effektiv ac-kompressor i bilen, svarar Jamie MacLean, Nissans ansvarige för produktutveckling på lätta transportbilar när jag nöjt säger att jag ser att de tänkt på oss i norr. Dessutom har vi en koppling på den som gör att den kan frigöras korta stunder vid tunga drag i tunga backar då all kraft behövs till drivlinan.

Sikten är nära nog noll på vissa bitar så det gäller att köra försiktigt. Vi möter både snöslungor och plogbilar men i övrigt handlar det bara om lastbilarna som obekymrat forcerar snödrivorna. Mindre bilar räknas på den ena handen fem fingrar och mer än hälften av dem är Volvo XC70. Även här uppför sig Navaran exemplariskt med en effektiv antisladd som stabiliserar den hur vi än provocerar bilen och till slut inser vi att det roliga måste ha ett slut. Vi ska hinna tillbaka till Kiruna innan det är för sent och det blir mörkerkörning i snörök med gott om renar längs vägen.

När mörkret lägger sig får vi uppleva förarmiljön vid mörkerkörning och det visar sig att även den är genomtänkt. Behagligt ljus, lättlästa instrument och en navigation som sitter högt på mittkonsolen och är lättläst. Nu behövs inte navigationen här. Det är, som man sa uppe vid Riksgränsen, inte så svårt att hitta tillbaka. Det är bara att hålla sig på vägen, singularis bestämd form, så kommer man till Kiruna.

Vi kör ganska länge med enbart led-positionsljus men går över på halvljus när det krävs. Både helljus och halvljus är effektiva och slår hål på mörkret. Nedresan från fjället stärker mig i uppfattningen att Nissan fått till riktigt bra stolar, men jag hittar ingen yttertemperaturmätare. Jag ringer Nissan nere i Stockholm och undrar.

– Ja, vi har insett problemet och lösningen är på gång. De bilar som byggs nu har även yttertemperaturmätare, får jag veta.

Vi får också veta att nya Navaran kommer att kosta från 219 990:- (King Cab med bladfjädrar, 160 hk och manuell 6-stegad låda). Den som vill ha femlänkad bakaxel, 190 hk , 7-stegad automat och Double Cab får betala från 279 990:-. Alla priser exklusive moms.